Jag kan inte förneka att jag är en drömmare. Det känns som att inspirationen och viljorna aldrig tar slut. Vart jag än går eller gör, kommer jag på nya saker jag vill göra. Jag inspireras och influeras av allt och alla runt omkring mig. De jag verkligen inspireras av och beundarar mest är dom med vilja, mål, motivation, ambition och drömmar, men som fortfarande står stadigt med båda fötterna på jorden och inte tar livet allt för seriöst. Hela tiden omges man av negativa människor som klagar över allt och inte har någon livsglädje överhuvudtaget. Hör på, livet ska vara roligt - ingen pest. Man måsta låta sig själv drömma. Vissa tycker om att ta varje dag som den kommer och vet inte vad de vill, men hallå - alla har väl någonsin haft en dröm? Eller är det bara jag som alltid går och tänker vad jag vill göra i livet, vart jag vill ta vägen?

Regel nummer ett om man vill uppnå något i livet: var dig själv. En person som försöker vara någon annan än den är kommer aldrig att tas seriöst och kommer heller aldrig att kunna uppnå det den vill - man ser igenom en sådan person så fruktansvärt lätt. Däremot en person som är sig själv i alla lägen, som vet vad den vill, kommer så mycket längre. Folk, åtminstonde jag, uppskattar ärliga personer som inte ändrar personlighet efter situation och umgänge. Var dig själv i alla lägen och man kommer längre. Tänk positivt och njut, var tacksam. Jag själv kan tänka att jag har för mycket viljor, för mycket drömmar och mål, men kan man verkligen ha för mycket av något? För många drömmar? Drömma bör man annars dör man, right? Ibland kan det dock bli förvirrande, ibland vet jag inte alls vad jag vill eller vart jag vill ta vägen när jag vill för mycket, det kan bli frustrerande. Men måste man verkligen veta? Inte nu i alla fall. Note till mig själv: Ta livet lite mer spontant och inte vara ett sådant himla kontrollfreak. Det är väl en del av mig, i guess, men ibland gäller det att släppa loss och inte tänka så himla mycket.





 Är ni också drömmare, precis som jag? Vet ni inte vad ni vill ibland, för ni vill så mycket? I så fall kommentera, ibland känns det som att jag är ensam. Ensam med tusen drömmar och idéer.